Mer försiktig

Från och med nu kommer jag nog vara lite mer försiktig med att skriva om det här med att jag blivit utslängd. Är rädd att en viss person ska läsa detta (kanske förstår vem) och det vore inte bra..

Jag vill ju inte hänga ut någon i min blogg, men jag har iaf aldrig skrivit personens namn , men trots det så sa min "bror" att jag inte skulle skriva om detta om det skulle hända att denna person på nått vis hittar min blogg.

Jag skriver i min blogg ibland för att jag vill skriva av mig. Men jag kommer vara mer försiktig att skriva om det som just nu är frukansvärt jobbigt. Inga detaljer om vad som hänt o sagts också kommer att skrivas här nu.
Men hur jag känner mig också kommer jag fortfarande vara ärlig med här.

Funderar på att radera dem senaste inläggen också för att jag är rädd att det kommer bli ännu sämre om denna person hittar bloggen.

Men nog om det!

Min helg har iaf varit bra!
Isa och jag var på viperroom i fredags, grymt kul! Har riktigt kul med isa där, och va underbart de va och slippa tänka på det som är jobbigt. Isa och jag dansade fram till ca 02,45 sen tog vi nattbuss och taxi hem till mig och somnade vid ca 05,30.

I lördags så åkte vi hem till Isa och köpte med oss pizza och onyttigheter, vi hyrde två filmer och hade myskväll hela kvällen!:D

Nu är jag hemma och bara tar det lungt.

Hoppas er helg också varit bra!=)

can't sleep

Jag är så trött att det svider i ögonen men trots det får jag ändå ingen ro att gå till sängs.
Har för mycket saker i huvudet idag, allt snurrar omkring och jag känner mig mest förvirrad och sviken.

Får försöka tänka på morgondagen istället då jag tillsammans med Isa ska åka in till stan och ha det mys. =)
På kvällen ska vi ut och dansa, det ska bli riktigt kul! först och främst ska det bli kul att vara med isa<3 och sen att få dansa och sen att få glömma ett ögonblick. Där ska jag låsas som om mitt liv vore perfekt.

Nu ska jag försöka sova, upp tidigt i morrn...

Det gör ont i mig..

Jag har faktiskt kunnat vara glad i ett par dagar nu, har haft såna dagar ni vet då jag faktiskt inte tänkt på det här med familjen, detta är mina vänners och skolans förtjänst faktiskt.<3

Men idag smärtade det till i mig ordentligt igen, hon och jag tog upp detta med att jag ska träffa sos den 19/12. Hon sa att då skulle jag prata med sos om detta med att dem ska fixa lägenhet åt mig, mitt svar var att det nog kan bli svårt eftersom jag nog anses att vara för "duktigt"  oftast är det mer ungdomar med problem som får mer hjälp med sånt.
Hennes svar var: " men vad ska dem göra då? dem kan ju inte kasta ut dig på gatan.."

Det påminde mig om hur mycket hon faktiskt ville bli av med mig, svaret jag så gärna hade velat ha av henne skulle kunna se ut så här"Men kan dem inte fixa lägenhet åt dig så kan du bo här ändå, eller så löser sig allt på nått sätt, oroa sig inte"
Men vad tror jag engentligen? såklart som fan att hon aldrig skulle säga så!...

Det är en konstig känsla det jag har inom mig.. man liksom vill inte att det som händer ska vara sant, därför låtsas jag ibland som om allt vore som vanligt igen, som om inget faktiskt har hänt.
 
Jag försöker ibland stänga in mig i en egen liten bubbla med underbara vänner och  det  får mig faktiskt att må bättre för stunden. Jobbigaste är när man blir utkastad från bubblan och börjar se det som är runt omkring igen.

Det gör ont i mig..

varför kan ingenting gå lätt för mig någon gång? har jag inte kämpat tillräckligt mamma??



Att fightas..

Att fightas är inte min grej riktigt, jag går helst bara därifrån och håller mig nere på mitt rum sen.
varför jag sällan eller nästan aldrig tar konflikter och säger och ryter ifrån är för att jag helt enkelt är konfikträdd.

Med många människor så behövs inte konflikter tas, de räcker med att man böjer ner sitt huvud och visar att man blivit ledsen av de person sa för att den personen sedan får en slags ånger inom sig och förstår att han/hon sårat personen. (För många människor känns de ju adrig bra att såra någon som egentligen inte gjort nått speciellt för att förtjäna det)

Sedan finns det människor som inte märker att dem sårat eller gjort någon ledsen, eller som märker det men totalt skiter i det. Som inte alls bryr sig, som inte har någon empati inom sig. Det är dem man måste ta konflikter med! Gör man inte det får man egentligen skylla sig lite själv..

Egentligen vet jag inte vart jag ville komma med detta inlägg, ville bara förklara hur sånt där med figher är antar jag.

Tack<3


För att inte bara skriva depiga saker i detta inlägg så kan jag berätta att i helgen träffade jag Alex. De börjar nog gå bättre för oss, jag tänker iaf satsa till 110% på oss. Vi hade det iaf mysigt, iaf i lördags=)
Han fyller föresten år idag! 24 år, en stor pöjk jag har=)<3

De va skönt o komma iväg i helgen, behövde inte tänka så mycket vilket var underbart. Hjärnan var fokuserad på annat. De var väl idag som jag tänkte en aning för mycket, vilket gjorde att tårarna rann men pratade en stund med Isa, och efter det fick hon mig att tänka på annat. Tack gumman<3

Just nu ska jag försöka fokusera på mig.
Så som Linda sa och en som kommenterade min blogg. Ingen ide att ödsla energie på annat, jag ska fixa detta och på nått sätt ska de bli bra även om de inte känns riktigt så just nu. Sitter liksom och ser på mina vänner som har den där trygga fasta punkten i mitt liv och jag tänker: varför har inte jag de?
Men jag ska inte försöka älta saker som Linda sa, ska fokusera på nuet istället och fixa så att jag istället ska må bra, ingen ide att älta även om det faktiskt kan vara svårt ibland. Men jag lovar, jag ska iaf försöka!

Nu blev det ett sånt där långt inlägg igen..

Tack iaf för dem fina kommentarerna, dem värmer inombords verkligen! <3

En dag kommer min revanch..

Idag har jag varit på utveckligsamtal. Isa var efter mig så vi mötte upp Isas pappa vid 17,00. Vi gick till en pizzia vid Östertälje där han bjöd oss på pizza. Tack så mkt<3.

Utveckligsamtalet gick bra, inga störra bekymmer än att jag vill få upp mina betyg.
Annars har dagen varit okey, när jag är iskolan finns inte mkt tid att tänka. De är när jag tar upp de o pratar om de som de gör ont. Pratade med Isas pappa, riktigt nära på att bara bryta ihop, men jag är ganska duktig ändå på att inte göra det.. som tur är=)

Jag sitter och funderar på om jag bara överdriver allting, kanske de inte är så farligt ändå? de kanske trots allt är mitt fel att de blivit som de blivit? De känns nästan bättre att lägga över skulden på mina axlar istället på något konstigt vis.

Nu sitter jag med ont i magen, det beror nog på kaffet, pizzan och ångesten.
Jesscia o isa, jag grät när jag läste era kommentarer och för ert stöd. Ni anar inte hur mkt det betyder för mig att ni finns där, jag behöver er<3..

Just nu ska jag lägga mig under täcket ett tag, ja har ångest och borde ta hjälp med de om de inte går över.
Jag ska försöka tänka på det Jesscia skrev " en dag kommer du ta din revanch".
Jag ska försöka vara stark även om ångesten väller fram när jag är ensam..






Jag saknar mamma massa nu.

Du födde mig, jag var trygg, jag hade en familj nu som alltid skulle finnas där. En familj som älskade mig ovasätt om jag inte alltid var snäll o sådär perfekt. Du fanns där, i 11 år fick jag känna denna kärlek, enorm kärlek.

Du va den bästa mamma, en underbar person. Jag är glad som fick lära känna dig och som fick/får vara stolt över att du att just du är min mamma och ingen annan. Trots att man blir äldre försvinner inte saknaden, nej den känns lika stor så som 8 år sedan, skillnaden är bara att jag lärt mig leva med den. De är jag stolt över.

Nä nu borde jag ta tag i denna ångest, stänga av min hjärna eller nått o se framåt, se på mina underbara vänner o pojkvän.<3

Ångest..

Jag hatar ångest och försöker gärna undvika det.. men den här gången känns det inte som om de går, den här gången känns det inte som en sån sak som jag bara kan svälja även om jag mer än gärna skulle vilja det.
Det som jag så länge fruktat för och varit rädd att mista känns som att de nu är på väg o glida ifrån mig...

En andra chans..

Varför kunde du istället inte bli av med mig för flera år sedan, så att jag skulle ha fått en andra chans att få en familj som ville ha mig kvar. Jämt, i resten av deras liv. Men de är klart, finns dem ens?
Varför var o är du så egotrippad? Någon gång tänkt på mig?=(

Jag har ingen lust att komma hem idag, har ingen lust att spela glad när jag egentligen bara vill falla i gråt.
 Men jag måste vara stark, jag måste stå upp.

Det suger verkligen.. just nu suger allt men jag ska ändå försöka hålla humöret uppe.

Man borde inte få ta emot barn om man ser allt som ett jobb. Den som blir sviken är barnet..

OJ SÅ LÄNGE SEN

Jag tänkte ju att ja skulle blogga massor nu med den nya datorn, men jag har inte orkat.
Jag har haft en trevlig helg men Isa:D <3

Idag har jag slappat, skulle ju ha pluggat massor, men har jag gjort de? klart inte..
kommer ha värdens ångest i morrn. så nu ska väl sätta igång antar jag=(
Samhällsprov is the shit, I hate it.




haha gammal bild. coola läppar tycker jag:P även fast näsan ser intryckt ut haha.


NY DATOR=D

wiie. Nu har jag köpt en ny dator, jag och Isa köpte den igår:P en riktigt fin sådan fast dyr..:/
Jag hoppas den är så bra som han på elgiganten sa. Jag är ju som sagt riktigt oteknisk och de tror jag Isa också är haha:D men jag är nöjd!

Nu funkar även det trådlösa nätverket , thats nice.
kommer även kunna sätta in lite bilder o sånt nu på denna=)

Hare så bra!

RSS 2.0