Insett att allt bara var fejk?
Sov hos Isa igår tills idag tillsammas med Jesscia. Det var massa mysigt!
Tillsammans med mina vänner ler jag, jag slipper tänka på den ångest som kryper i kroppen, men
så fort vi hade släkt lamporna på kvällen, kröp den där ångesten upp som fick mig till tårar...
Satt på badrumsgolvet tills jag somnade utav utmatning...
Jag är en sån som alltid vill tro att allting löser sig, vill alltid vara glad, alltid en sån som säger till mig själv: "sluta gråt nu Emma, du överdriver säkert bara"
O grejen är att jag inte vet om jag överdriver eller inte.. för jag vet inte hur andra hade reagerat om dem var i min situation?
Jag vet inte om saker o ting löser sig jämt..
Allt jag mest av allt önskar är en fast punkt att kunna vända mig till.
En härlig familj som kramar om en när man kommer på besök.
Som alltid säger att man alltid är välkommen ovasätt vart dem än befinner sig någonstans.
Men, på dem senaste dagarna har jag slutat hoppats eftersom jag vaknade och insåg med hjälp av en viss person att det funkar inte så om man en gång mist sin biologiska.
Då jag insåg det och vaknade ur den där familjebubblan så har jag känt en stor ensamhet smygandes i kroppen.
För det känns ensamt när man trott att man vart en riktigt familjemedlem men insett att det inte är så.
Just nu vet jag inte hur jag ska hantera situationen...
Tur att skolan finns så att man slipper tänka på saker som tunger ner en, som får mig att må illa, som får mig att bara känna mig ganska värdelös.
Iskolan ler jag iaf och det är huvudsaken eftersom jag alltid vill vara "Glada Emma!"
Jag är bara orolig..
Va jag önskar att jag också hade en familj:'(
vad lyckligt lottad jag skulle vara..
Fan vad jag saknar dig mamma.
Jag behöver dig :(
Jag tycker inte om den där ångesten som kryper fram så fort jag är ensam:(
Det löser sig. Trots att din biologiska familj är knepig så har du några iaf. Om några år har du dessutom en egen familj. Tänk framåt på det liv som kommer.
/ JP
älsklingen! Jag finner inga ord. Jag älskar dig av hela mitt hjärta, du tillhör min familj ska du veta och du är alltid välkommen hit! Det har mina föräldrar sagt.
Visst är jag kanske inte bra på att prata, men jag är bra på att lyssna. Så lova att prata med mig om det är något, ok?
Emma-pemma, du betyder mycket för mig. <3
gumman, blir nästan ledsen själv när jag läser ditt inlägg, det berör. Jag vill bara att du ska veta att jag alltid finns för dig, även fast vi inte ses så mkt längre, men du är min vän o jag vill att du ska ha det bra<3
