Om Emma

Jag har märkt att jag förtillfället inte orkar ta in allt som händer i mitt liv just nu, som detta med farmor.
Jag pratade med min bror idag och berättade att det är som om jag byggt en mur omkring mig, jag orkar helt enkelt inte ta in sorliga och jobbiga saker mer. Jag skjuter det undan mig, och försöker blunda för sorgen.

Idag har jag gjort allt för att slippa tänka idag tex, och så fort jag börjar tänka så gör jag allt för att inte tänka.
Jag vill så gärna vara glad och lycklig människa, vill sprida glädje omkring mig och göra så att andra blir glada.

Jag bär på jobbiga saker men jag vill inte må dåligt, därför blundar jag nu för problemet och låsas som om dem inte finns, jag låsas som om ingenting har hänt farmor, bilden i mitt huvud där hon ligger med öppen mun, kall, blek och utan själ i sig finns inte. Det har inte hänt okey?

Allt är bra, punkt slut!

Jag mår ju bättre med den där muren omkring mig..