Om Emma

Förlåt för dålig uppdatering men har inte riktigt haft tid att blogga.

Helgen har iaf varit bra, jag har hunnit med bio, vart med alex, och gått ut på viperroom med Linda (synd bara att de blev en kort stund) Sen i söndags så sov jag och isa hod Jesscia, åt pizza och hade det mys=)<3

Idag fick vi se på en operation!
Det var mest bara äckligt och långtråkigt.
Annars idag så har nog mest bara gått runt och känt mig nervös.
Farmors Begravning är på onsdag, vilket känns väldigt jobbigt. Men lite jobbigare blir det även att farmor ska begravas i samma kyrka som mamma. Det kommer bli tufft, men jag fixar det...

I morrn ska jag till en psykolog, det ska bli skönt och prata, och sedan ska jag skriva ett matte prov och sedan bär det av hem till Isa i Trosa och baka pepparkakor med hennes mamma=)
Den dagen har varit efterlängtat, det ska bli väldigt mysigt!=)

Föresten provade jag en mycket söt klänning idag:




Dock var den ganska dyr, men jag tycker väldigt mycket om den att det är värt och fundera!=)

Uppdaterar på onsdag igen.
Godnatt<3

Nu är klockan för mkt som vanligt. Jag är ledsen och borde sova istället, En ipren skulle sitta fint för huvudvärken också.
Sovgott!<3

Idag har varit en sådär dag.
Teckenspråks provet gick KATASTROF, väldigt tråkigt. Men jag har som mål nu att plugga teckenspråk 30 min varje dag från o med i morrn!  Måste visa för läraren att jag vill, o att jag ska kämpa verkligen.

En mysig sak idag var iaf att jag och Isa gick och fikade efter skolan, de va mysigt och självklart mkt trevligt! Nästa tisdag ska vi baka tillsammans med isas mamma, de ser jag framemot<3

Angående detta med skolan så är det lite svårt att koncentera sig just nu känner jag, de går inte bara att gräva ner sig i böckerna när man har en stor ångest liggandes i kroppen men jag försöker, tro mig! de gör jag faktiskt.

Sitter här och små gråter lite för mig själv.. jag måste hitta mer kraft någonstans för att orka hålla huvudet högt känner jag, skolan får inte påverkas! det är iaf det viktigaste. jag är orolig för många saker, men som sagt inget av detta får gå ut över skolan.

Skulle mer än gärna vilja ha älsklingen här hos mig just nu, en famn att gråta ut hos..

Nej upp med humöret var det! torka tårarna och försöka le!

Jag har en stor ångest inom mig, jag känner det. Den finns där men jag håller tillbaka den så länge de går.
Jag vill kasta allt i mitt rum, slå, skrika. Men jag gör det inte, istället håller jag allt inom mig, och jag vill inte veta när jag inte längre orkar det.

Mitt fel var det, va klantig jag är som bettet mig så som jag gör så.
Men de handlar om 6 månader..

De har gått sådär med pluggandet...
Men nyss kom en diskution angående detta med att bli utslängd.

Enligt henne är det mitt fel allt ihop.
Jag beter mig som en hotelgäst enligt henne... man kan tydligen bli utslängd för att man inte går in i tvättstugan tillräckligt ofta och städar sitt rum 1 gång i veckan..

Ja, o jag utvecklas tydligen inte här heller.

Så allt ska vara mitt fel! O ärligt talat så börjar jag faktiskt tro henne

Idag är jag "ledig" säger som isa" missar ingenting viktigt"

Istället är jag hemma och pluggar, men koncentrationsförmågan är sämst just nu, svårt att komma igång.
Måste plugga massa teckenspråk men det blir senare, nu försöker jag passa på att skriva samhällsanalys när folket här ändå är borta och jag kan sitta i köket.

Snart lov, ska bli härligt! o får jag inget jobb så kommer jag iaf kunna mysa massa med min älskling=)<3

I helgen har jag varit med Alex, det har varit väldigt mysigt att få vara med honom.
Ifredags så kom han väldigt sent så vi hann bara mysa<3
I lördags så var vi på middag hos hans brors mamma och sen fika i gamla stan med en vän.

Idag har varit en dag är en dag med blandade känslor.
Var hos farmor och rensade hennes saker, jag tog två smycken, minne<3 det räcker för mig, behövde inte ha så mycket mer. Fick även av pappas lillebror massa filmer från olika jular också, minnen när vi var små helt enkelt.
Trodde mamma skulle vara med ganska mycket, dock var hon inte de, knappt något alls.

Men så kollade jag på den sista skivan av 9 och där finns ett klipp som är knappt 1 min långt men där man verkligen hör henne prata, där man ser henne le, där man ser henne skratta.

Jag sitter här och gråter...
Ser på klippet om och om igen,
Jag kommer fortfarande inte ihåg hennes röst, så när hon pratar känner jag inte igen mig..
Läskigt och konstigt.

Jag har märkt att jag förtillfället inte orkar ta in allt som händer i mitt liv just nu, som detta med farmor.
Jag pratade med min bror idag och berättade att det är som om jag byggt en mur omkring mig, jag orkar helt enkelt inte ta in sorliga och jobbiga saker mer. Jag skjuter det undan mig, och försöker blunda för sorgen.

Idag har jag gjort allt för att slippa tänka idag tex, och så fort jag börjar tänka så gör jag allt för att inte tänka.
Jag vill så gärna vara glad och lycklig människa, vill sprida glädje omkring mig och göra så att andra blir glada.

Jag bär på jobbiga saker men jag vill inte må dåligt, därför blundar jag nu för problemet och låsas som om dem inte finns, jag låsas som om ingenting har hänt farmor, bilden i mitt huvud där hon ligger med öppen mun, kall, blek och utan själ i sig finns inte. Det har inte hänt okey?

Allt är bra, punkt slut!

Jag mår ju bättre med den där muren omkring mig..

Det känns som om jag aldrig får vara ifred och låta hela jag få vara helt lycklig, för hela tiden kommer smäll på smäll på smäll...

(Förlåt för deppig blogg( men jag är deppig och väldigt ledsen just nu

Nu är jag hemma..
I ren chock i morse så gav jag mig ut till bussen, tog pendel o tunnelbana till sant Görans sjukhus..
Väl där frågade jag mig runt till avdelningen där hon låg.

Jag vet inte först om jag vågade gå in, men jag såg henne direkt när en sjuksköterska öppnade dörren till hennes rum.
De såg inte ut som farmor, älskade och underbara farmor som alltid varit full med liv. Det var inte hon, man såg direkt att själen hade lämnat hennes kropp. Jag såg bara ett tomt skal.

Jag grät, vi grät tillsammans alla.
Kicki hämtade mig sen på sjukhuset...

Än har det inte gått in att jag aldrig mer kommer få se och höra henne mer..
Chocken har inte lagt sig än antar jag..
Kanske gör den det när jag väl är hemma hos henne på söndag och kommer till en lägenhet där ingen farmor finns, eller på begravningen? Jag vet inte.. men jag kan inte förstå det än. I mina tankar lever hon.

I hela mitt liv så har jag alltid haft min farmor vid min sida, hon har ställt upp i vårt och torrt och jag har svårt att tänka mig ett liv där hon inte finns. Jag älskar min farmor otroligt mycket!<3
Vi står nära varann även fast jag inte hinner hälsa på henne särskillt ofta och jag har otroligt dåligt samvete att jag inte ringt henne oftare än vad jag bör kunnat.

Ännu mer dåligt samvete har jag att jag inte har hälsat på henne något på sjukhuset där hon den senaste tiden varit.
Jag har haft så mycket med mitt eget liv att jag inte kännt att jag klarat av att se sjukhusmiljö och att se den farmor som alltid har varit så full med liv helt plötsligt blivit väldigt dålig. Jag vet, ego tänkande. Förlåt.

Uppdate:
Jag ringde henne nyss, de gick knappt och prata med henne.. hon var så dålig.
Jag ska hälsa på henne på fredag, de får inte vara försent då.

Pappas bror säger att vi nu får förbereda oss på att det inte är långt kvar.. hon är sjuk, gammal och svag. Hon kommer nog inte bli bättre.
Älskade farmor..
Jag vet inte hur jag ska fixa detta om du lämnar min sida. MItt liv är redan i kaos och jag behöver dig<3

Jag vet inte hur jag ska klara av allt om du lämnar oss, jag gör nästan vad som helst för att du inte ska lämna oss farmor<3